Väldigt bra serie, faktiskt. Tänker inte säga vem som är mördaren, snäll som jag är, men jag kommer nog avslöja lite annat om karaktärerna så är ni extremt spoilerkänsliga kan ni ju låta bli att läsa. Och lyncha mig inte om jag säger något ni inte vill veta. Okej?
Enkelt scenario: ett antal människor instängda i en stuga mitt ute i ingenstans, ingen kommunikation med omvärlden, och så ett mord. Folk säger hela tiden att det är någon Agatha Christie över det hela - vilket jag inte kan kommentera, för jag har inte läst något av henne. But I might.
Det var väldigt stelt skådespel från vissa av personerna, men det kan också ha varit meningen, jag vet inte. Den enda unga tjejen, "Ninnan" (astöntigt smeknamn, jag skulle hellre dött än hetat det), spelade rätt bra med kroppen, men hennes repliker var så äckligt tillgjorda att jag funderade på att begå självmord. Eller nästan iaf, hemskt var det. Jag hatade henne, hela tiden. Jag sket i att hennes pappa dog och det var så synd om henne, fuck her anyway.
De tre karaktärer jag gillade mest var skådespelerskan Lola Marco, mega-alkisen Odd och Frida, som redan bodde i huset de kom till. Lola hade en skön attityd, hon blev inte förbannad hela tiden, eller var övertrevlig. Odd var smart, även om han söp och hade varit i krig var han inte våldsam eller nånting, han var smart. Inte äckligt smart, inte genialisk smart, men han förstod.
Frida var också smart. Hon tog tag i mordet, förhörde alla, och WOW, kunde dra slutsatser. Mer än Sven kunde, som tog över efter att Frida dött. Det tyckte jag sög hårt - att hon dog alltså - för hon var fett cool, trots att hon var gammal. Sven var en tönt, jag hatade Sven.
I övrigt fanns Majken där, som var överpositiv, men egentligen hatade alla. Birger, som inte skulle vara där utan råkade hänga med Wiesmann - killen som dog - för att övertala honom att göra affärer med Tyskland. Odds fru, som egentligen inte gjorde något, men min pappa drömde att hon var mördaren. En kille vid namn Armand som bara snackade franska och var ihop med Lola. Han var jäkligt ful, men hade ett ganska gulligt sätt.
Tror inte det var några mer, finns inte mer att säga utan att avslöja massa. Jävligt bra i alla fall, kanske inget man ser om så länge man minns vem mördaren är, men bra. Jag menar, man sitter ju och undrar nästan hela tiden, misstänker alla minst en gång. Var det hon? Eller han? Kanske två? Eller var det kanske Wiesmann själv som tog självmord? Fast isåfall - vem dödade Frida? Osv...
Aja, nu ska jag se Star Wars: A New Hope. DVD-utgåvan, faktiskt, pappa fick den för ett år sen, men har inte orkat öppna den. Efter det, dvs om typ två timmar, så skriver jag väl ihop en blogg till om någon passande. En eller ett par bloggar. :P
Over and out.
|
|
|---|
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment