Kick-Ass!

Så det här är inte direkt kritikernas favorit. Tja, vem fan bryr sig? Det är vi som inte är kritiker som köper, ser och gillar i alla fall, och då borde det ju vara våra åsikter som räknas eller hur? I think so.

Anyway, ur en icke-kritikers synpunkt, är det nice film?

HELL YEAH.

Jag tror det är svårt att uppskatta den här filmen om man aldrig drömt om att dra på sig en mask och mantel och ge sig ut och kämpa brott, men jag tror de flesta har det i alla fall. Vad jag tror kan vara ett problem med den här filmen är att ingenstans i trailersarna eller intervjuerna har jag läst något om hur otroligt mörk och seriös den är vid tillfällen.

Det här är inte en film om hur en kille drar på sig en våtdräkt och har the time of his life - inte ens en film om hur det är lite jobbigt ett tag när han är otränad och sen blir bättre - det här är en film om hur jävla jobbigt det egentligen skulle vara om faktiskt gav sig ut på gatan och inte var Bruce Wayne.

Och det är ju det som gör den så bra! Som en komedi hade den ju varit nice, men knappast något vi inte sett förut, men som den är nu är den helt fantastisk.

Innan jag glömmer det - Mark Strong. Finns det en bättre som spelar Bad Guys just nu? Jag vet att jag brukar förespråka Jeremy Irons på den posten, men jag tror han har fått rejäl konkurrens just nu.

Inte utan sina problem förstås. Den är lite over the top vid tillfällen, men det är ingenting som man inte kan förlåta. Det enda som jag tyckte var ett problem var Hit Girl. Missförstå mig inte nu, jag älskar Hit Girl och filmen hade lika gärna bara kunnat handla om henne - men problemet är när den är seriös. Hon är ändå bara en elvaåring, och tänker man för mycket på det bara det blir sorgligt. Och speciellt mot slutet när det blir riktigt jävla illa, då undrar man om det kanske är för mycket att göra en riktig karaktär av henne.

Men förutom det är Kick-Ass för 2010 vad Zombieland var för 2009 - en ny inspiration för oss nördar som fortfarande funderar på om det kanske, kanske skulle gå...

National Treasure: Book of secrets

Det är ett bra år för skattjakten. Okej, man ska inte ta ut nåt i förväg, men Indy 4 kommer bli bra. Och för mig, som väntat sen 2005 på uppföljaren till filmen som fick mig och Chriss att tillbringa ett helt lov med att googla efter olika skatter man kan leta efter, så var det här inte heller dåligt.

De recensioner jag läst har uteslutande varit kritiska. "Nicolas Cage är en tråkig skådis", "filmen är för patriotisk", "min mamma dog mitt under filmen", et c, et c. Det enda folk verkar hålla med varandra om är att Riley är bäst i hela filmen, och jag tror ärligt jag gillade honom mer i första (okej, jag hade mer än gärna läst hans bok, men ändå).

Det jag kommit fram till är följande: gillade man första filmen gillar man den här. Jag älskade första filmen, och jag tycker den här är nästan lika bra. Jag måste nog se om den för att säga om den är bättre, men ja, den håller måttet liksom. Jag fattar inte varför alla tycker den är så dålig.

Den har dock inte riktigt klarat sig utan det som jag kallar High School Musical-syndomret (eftersom det var i och med andra filmen där jag började tänka på det): att man brainstormar och kommer på sjukt mycket bra idéer men sen känner att "I really can't kill my darlings" och inte gör det heller. FÖR MYCKET i samma film, det blir jobbigt. Lyckligtivs går den här filmen bara över den gränsen lite grann, men det märks.

Sen vet jag inte om det var jag som var dålig eller filmen som var rörig, men det hände typ några gånger att jag verkligen inte hängde med i vad som hände. Wuut, liksom, tänkte jag och så hade nåt HELT OVÄNTAT hänt. Måste definitivt se om den för att ta reda på vad som var upp med det, liksom.

Det var väl det... bra film, värd att se om man gillade ettan, inte värd att se om man inte gillade ettan. En del Indy-moments i den, men det är okej, vi kan se det som tributes. Dock kändes titeln på filmen jätteskumt, jag och Zackrid diskuterade fram nya möjliga titlar på vägen hem, favoriterna är nog "National Treasuerer" och "National Treasure with a vengeance". Sen spårade vi ur som fan och började diskutera den svenska motsvarigheten till filmen, om ni ber snällt i kommentarerna kan ni få höra mer om det, annars skonar jag er.

Avslutningsvis får ni ta del av en djup dialog mellan mig och Zackrid på väg hem:

Jag: Men den var bra. Jag har sett sämre filmer. Och sämre uppföljare!
Zackrid [bittert]: Jag har ett sämre samarbeten mellan Disney och Jerry Bruckheimer. Så specifik kan man vara!

That's enough of that shit.