National Treasure: Book of secrets

Det är ett bra år för skattjakten. Okej, man ska inte ta ut nåt i förväg, men Indy 4 kommer bli bra. Och för mig, som väntat sen 2005 på uppföljaren till filmen som fick mig och Chriss att tillbringa ett helt lov med att googla efter olika skatter man kan leta efter, så var det här inte heller dåligt.

De recensioner jag läst har uteslutande varit kritiska. "Nicolas Cage är en tråkig skådis", "filmen är för patriotisk", "min mamma dog mitt under filmen", et c, et c. Det enda folk verkar hålla med varandra om är att Riley är bäst i hela filmen, och jag tror ärligt jag gillade honom mer i första (okej, jag hade mer än gärna läst hans bok, men ändå).

Det jag kommit fram till är följande: gillade man första filmen gillar man den här. Jag älskade första filmen, och jag tycker den här är nästan lika bra. Jag måste nog se om den för att säga om den är bättre, men ja, den håller måttet liksom. Jag fattar inte varför alla tycker den är så dålig.

Den har dock inte riktigt klarat sig utan det som jag kallar High School Musical-syndomret (eftersom det var i och med andra filmen där jag började tänka på det): att man brainstormar och kommer på sjukt mycket bra idéer men sen känner att "I really can't kill my darlings" och inte gör det heller. FÖR MYCKET i samma film, det blir jobbigt. Lyckligtivs går den här filmen bara över den gränsen lite grann, men det märks.

Sen vet jag inte om det var jag som var dålig eller filmen som var rörig, men det hände typ några gånger att jag verkligen inte hängde med i vad som hände. Wuut, liksom, tänkte jag och så hade nåt HELT OVÄNTAT hänt. Måste definitivt se om den för att ta reda på vad som var upp med det, liksom.

Det var väl det... bra film, värd att se om man gillade ettan, inte värd att se om man inte gillade ettan. En del Indy-moments i den, men det är okej, vi kan se det som tributes. Dock kändes titeln på filmen jätteskumt, jag och Zackrid diskuterade fram nya möjliga titlar på vägen hem, favoriterna är nog "National Treasuerer" och "National Treasure with a vengeance". Sen spårade vi ur som fan och började diskutera den svenska motsvarigheten till filmen, om ni ber snällt i kommentarerna kan ni få höra mer om det, annars skonar jag er.

Avslutningsvis får ni ta del av en djup dialog mellan mig och Zackrid på väg hem:

Jag: Men den var bra. Jag har sett sämre filmer. Och sämre uppföljare!
Zackrid [bittert]: Jag har ett sämre samarbeten mellan Disney och Jerry Bruckheimer. Så specifik kan man vara!

That's enough of that shit.