The New Adventures of old Christine

Jag känner att jag haft en bra TV-dag. När jag kom hem efter en ogivande skoldag lyckades jag slå på TVn precis i tid för att se Christine, Gilmore Girls (gick oväntat bra att hoppa över typ fyra säsonger), Vänner, och sen typ Simpsons och That '70s show och tisdagsstandarden House och Gossip Girl (en brud vars namn är svårstavat var med i båda serierna, skrämmande).

Christine, eller The New Adventures of old Christine om man ska vara sån, är förvånansvärt nice. Dels för att jag är svag för sitcoms (dock finns det ju undantag som typ Våra värsta år och Tredje klotet från solen som man vill skjuta sig av), men också för att det är den enda jag kan komma på rakt av som faktiskt handlar om en kvinna. Jag ska inte analysera det allt för mycket, men de flesta serier brukar åtminstone dela huvudpersonsinnehavarna om det inte är män. Så det är ju trevligt om inte annat.

Och, eh, vi vet ju vad jag tycker om Julia Louis-Dreyfus. 0:)

That's enough of that shit.

House: Three stories

Okej, ni som inte följer House eller av någon obskyr anledning lyckades missa tisdagens avsnitt har jag bara en sak att säga: that's SO bad for you! Ni lyckades nämligen missa något som mycket väl kan ha varit det bästa jag någonsin sett på TV, och det är inte bara jag som tycker det: att serien belönats med tre priser bara för det avsnittet säger väl en hel del?

För det första fick man ju veta en av de grundläggande delarna bakom House's personlighet, vilket för den här serien är typ lika stort som när man fick se monstret i Lost första gången, dvs inte särskilt lite. När kommentaren "oh my God, you're right - it's House" slängdes fram insåg man att "det visste jag ju hela tiden" fast man inte hade en aning. Now, that's good television!

För det andra var det ju sättet avsnittet filmats på och som hela historien berättades på, det enda som egentligen hände var ju att House berättade tre historier, och ändå var det ju så sjukt bra. Folk som sett Svindlarna kanske kan känna igen sig lite, "breaking the fourth wall", när de flyttar House, eleverna och personerna som får behandling för bensmärtor lite hit och dit, beroende på hur han väljer att berätta sin historia. Man måste nästan se det för att förstå.

Det var svårslaget, och om ni får en chans att se det avsnittet, så gör det, även om ni inte kunde bry er ett skit mindre om serien. Till och med jag gillar den, och jag gillar inte ens läkarserier (med undantag från Scrubs, Scrubs är skiten!). Synd bara att det är två veckor till nästa del...