Desperate Housewives

Min nya må bra-serie heter Desperate Housewives och när jag ska flytta då kommer det i alla fall inte bli till Wisteria Lane, det är allt jag säger. Möjligen för Mikes skull, i så fall. Mer om honom senare, han gav mig en mystisk insikt igår.

Jag försökte förklara något om serien idag för Zackrid, och det lät typ som att "det har gått en säsong, men inget har hänt! Eller jo, saker har hänt, men inget förändras. Eller saker har förändrats, men inte så, inget har hänt liksom". Jag är säker på att ni förstår ungefär lika mycket som han, dvs ingenting. Jag förstår knappt vad jag menade.

Jag tror det hade att göra med det faktum att jag nu tittar på säsong 1 hemma, och sen tittar jag på det som går på femman. Snacka om att det är svårt att försöka hänga med. Kolla bara på hur Gabbi och Carlos förhållande har förändrats, eller hur Edie blivit. Jag är säker på att det finns en logiskt och bra förklaring, men så långt har i alla fall inte jag kommit.

Det är väl antagligen därför jag tittar så mycket som jag gör - det går inte att låta bli. Man får tillräckligt många svar i varje avsnitt för att känna sig nöjd, men också så pass många frågor att man måste se nästa avsnitt. Lite som Lost var på den gamla goda tiden. Lyckligtvis verkar det inte ha gått lika illa för DH (som för övrigt är en förkortning som aldrig kommer fastna, sa jag, och hade fel för nu säger jag det hela tiden).

Jo, och apropå Mike: varför är killar som blivit skjutna så jävla heta? Eller skadade över huvud taget: tänker vi glömma bort Sawyer i säsong 2, eller Jack i pilot-avsnittet av Lost? Nej, inte direkt. It's hot, I'm telling you.

That's enough of that shit.

Ikväll tittar jag på:
Ingenting. Jag ska plugga och se, eh, "lagligt köpta" Desperate Housewives-avsnitt.