Jagad

"Harrison Ford är JAGAD". Den texten, och en filmaffisch liknande den till vänster (fast på svenska, och lite annorlunda placering av text) såg jag varje onsdag i typ ett halvår, eftersom den sitter utanför ett av klassrummen jag hade svenska i då. Ändå var det inte det som fick mig att se filmen, nej, det var det faktum att alla som gillar Harrison Ford som jag pratade med, sa att Star Wars och Indiana Jones var grymt bra filmer där han var med. Och Jagad. Så då hade jag egentligen mycket till val - jag var tvungen att se den.

Någon som jag inte ångrar nu, för det är en bra film. Inte bara för att Harrison Ford är med, såklart, men det gör ju sitt till. Visserligen har han skägg en bra stund i början, något som han inte passar alltför bra i (men han är väl kanske inte så ful som min lillasyster ville få det till när jag såg den med henne -_-), men som jag räknade ut så försvann det ganska snabbt (vilken regissör skulle låta honom ha skägg en hel film? Ingen intelligent i alla fall...).

Okej, kanske ska skriva om något annat är Harrison Fords utseende (heh, för det har ni väl aldrig hört mig tjata om förr? :P), och gå in mer på varför filmen var bra. En anledning till att den är bra är att den, åtminstone enligt mig, är sjukt engagerande. Eller hur man nu ska uttrycka det, ni vet när man inte kan sitta still för att det är så spännande, och man bara sitter och skriker på TVn? Så var det. Mycket. Och inte fan gjorde han som jag ville heller, skrek jag "SPRING, SPRING, SPRING" då kunde man ge sig fan på att han inte gjorde det. Skrek jag "TURN AROUND, TURN AROUND, TURN AROUND AND SMILE" (vilket jag gjorde vid ett tillfälle i filmen... det betyder inte att jag är psykotisk, jag lovar!), då gjorde han inte det. Men han klarade sig ju i alla fall, så vi får tolka det som att han visste vad han gjorde.

En annan bra grej var ju att fanns en hel del bra karaktärer med, förutom Harrison alltså. Polisen som har hand om sökandet, Samuel Gerard (Tommy Lee Jones), är så skön. Jag gillar hans sätt att leverera repliker, han kan fan få allt, inklusive "What the hell is he gonna do with an ambulance?" att låta som en förolämpning. Och lyssna bara på repliker som "The guy is fish food", till vilken han svara "Fine. Go get a cane pole, catch the fish that ate him". Klockren, helt enkelt.

Yeah, och speaking of the devil, eller poliser snarare; en av poliserna spelas av en viss L. Scott Caldwell, samma person som vi ser (nästan) varje onsdag som Rose i Lost. Det var kul, hon passade som polis, även om jag mest kände igen henne på rösten, och inte så mycket utseende ("hon är tjockare som Rose" för att citera bror min).

Anyway, anledningar till att se den filmen; Harrison Ford, bra story (den glömde jag nämnda, han blir alltså oskyldigt dömd för att ha mördat sin fru, och lyckas sedan fly när han ska transporteras till fängelset), cool polis-snubbe, en hel del bra repliker, massvis med snygga undkomma-polisen-i-sista-sekunden-och-känn-dig-grymt-ägd-Samuel-Gerard-scener, och i allmänhet bara för att den är bra. Och Harrison Ford, det tål att upprepas.

Mer kan jag faktiskt inte komma på, jag tänker definitivt skaffa den här filmen på något sätt. Kan säkert få min mamma att köpa den, hon verkade tycka den var bra (när hon fick veta vilken film jag hyrt var hennes kommentar "jag tror man får se honom utan tröja i den filmen. Fast han är nog skadad då". Hon hade rätt, och jag börjar misstänka att jag är lite för fixerad vid tanken på att se Harrison Ford utan tröja). Som sista grej vill jag väl bara (i onödan) påpeka att även om Harrison Ford var typ 50 när han spelade in den här, så är han fortfarande snygg. Det var ju för fan bara fyra år efter att Indiana Jones and the Last Crusade spelades in, och DÄR är det väl ingen tvekan om att han är snygg?

That's enough of that shit.

Och btw... jag antar ni undrar när jag tänker skriva en hel blogg bara om Harrison Ford bara för att få det gjort? Tro mig, det kommer...

Förresten... testa att skriva whentherainstartstopour.angelinascitat.se istället för blogspot.com ;)